Det ljuva livet på landet...

Nu har dagsmejan äntligen kommit! Snön smälter i solen, det rinner i strida strömmar här och var, vilket direkt orsakar små översvämningar. Detta resulterar i leriga kläder. Och leriga hästar. Och lerigt barn. Och lerigt hem. För att göra det hela lite mer spännande så fäller hästarna och katten i ofantliga mängder så att man hela tiden nyser och undrar varför köttfärssåsen smakar hårigt...
Att leva på en gård med sina egna hästar utanför fönstret, har varit min dröm sedan jag var ca fem år. Detta gäller alla (tjejer) som gillar hästar. Man kan välja tre vägar om man vill ha hästar i sitt liv.
Ett: betala en liten peng varje månad och åka en timme i veckan till en ridskola. Där får man oftast en färdigsadlad häst som man rider i en timme och sedan lämnar till nästa person. Sen åker man hem och duschar och gör något annat.
Två: man åker på ett trevligt ridläger en gång per år. Där blir man serverad god mat och kanske ett glas vin på kvällen, och träffar intressanta människor. Kanske får man rida på någon strand och liksom galoppera i strandkanten som på film. Sedan åker man hem och gör något annat.
Tre: köper en egen häst för en helvetes massa pengar. Gärna två gånger så mycket som man lagt på sin bil (minst).Köp sedan en stor eller liten hästgård och flytta in. Här lägger man sina sista helvetes massa pengar. Oavsett var i landet man bor, är det svindyrt att bo på hästgård. Sedan är det bara att lägga alla pengar man inte har på hö, ensilage, halm, kraftforder, mineraler, vitaminer, saltstenar, hovslagare, veterinärer, stängsel, stolp, hästtransport, sadlar, grimmor och allehanda annan utrustning.
För en icke hästintresserad person verkar kanske val ett som det lättaste samt trevligaste alternativet... Särskilt om man lägger i beräkningen att man om man väljer alternativ tre, måste vara hemma ca 365 dagar om året för att kunna fodra och motionera sin häst. Så semestrar är lite överflödiga. Sedan tillkommer ju spänningen i att se hur det känns att aldrig ha sovmorgon, eftersom hästar mår bäst av att få mat på regelbundna tider. Har man tur som jag har haft, så köper man en häst som efter ett par månader, blir kroniskt sjuk och måste ha olika täcken och smörjas med olika salvor och transporteras in och ut ur stallet beroende på hur mycket insekter det finns ute... Detta tar ganska mycket tid i anspråk.....
Min man tyckte att det räckte att se travhästar på tv, när vi träffades. Mer än så behövdes inte. Nu har han sålt sin villa på lugna villagatan och köpt samt byggt ut en hästgård med mig. Detta betyder att han först snickrar på jobbet i ur och skur, och sedan kommer hem och snickrar i ur och skur. Och eftersom han är en sådan snäll man, så fodrar han mina hästar på morgnarna i perioder, så jag slipper slita upp lillan i ottan..... Sedan köpte han en traktor för sina sparpengar så han kan fixa min ridbana, och sen önskade han sig en harv till traktorn så han kunde fixa lite på betena... Och sen byggde han en ligghall till mina hästar. Så sammanfattningsvis kan man ju säga att jag har dragit en högvinst. Jag får leva min hästdröm med en drömman, å det är inte fy skam! Men fattig, det är man!

Vargavinter

Nä nu har jag faktiskt gett upp! När man måste beställa plogning i slutet av mars för att kunna ta sig hemifrån kan man ju lätt hålla sig för skratt..
Det spelar ju ingen roll hur mycket man affirmerar, det händer ju inget! Köpte 24 pärlhyacinter igår som jag och dottern planterade och ställde överallt här hemma. Kul tyckte hon, ett hån tyckte jag.. När vi skrapar rutor på bilen på morgonen ropar den lilla; sluta snöa! Vi vill ha sommar nu! Å så hötter hon lite med näven... Känner för att göra likadant.
Tur att vi ska åka till Polen snart. Eller rättare sagt Miami. Lillan tror att själva destinationen heter poolen vilket på dagis tydligen blivit Polen... Hm. Ska iaf tjuvstarta sommaren/våren, å inte en dag för tidigt!

Tomteleverans

Idag har jag gjort klart lite dubbla armband i olika färgspektran. Rosa, turkost och grönt. Känns härligt med lite vårfärger! Synd att det inte känns än bara. Hästarna fäller visserligen men vattenhinkarna fryser och broddarna är livsviktiga.. Nej nu får det faktiskt räcka snart! Tur man kan ha så roligt som jag har, inomhus!

Fredagsmys och bling

Idag är det den stora (och i mitt fall fruktade) tacodagen. Man måste ALLTID äta tacos på fredagar, annars blir det inte helg enligt dottern. Eftersom jag är så trött på sagda maträtt försöker jag förtränga detta faktum hela dagen, med måttfullt resultat.
Fredagar är även mamma-dotter-mys-dagen då hon är hemma från dagis. Vi brukar baka, städa och handla. Och det är faktiskt hon som gillar detta..! Jag gillar också att baka, men städa...? Idag ska vi dock pyssla eftersom jag fått in nya färger och det kliar i fingrarna att få sätta igång med lite nya armband! Min storasyster Lisa kommer också hit och pysslar, hon virkar alla fina blommor som jag syr fast på väskor och annat. Det blir så fint! Enligt Panduro.se och Barapyssla.se och andra butiker jag handlar ifrån, verkar turkos och olika nyanser av grönt vara årets färg... Får se vad jag kan knåpa ihop!

Våga yoga

Idag är det betaldags för att jag hade så roligt i pysselverkstaden igår. Blev några fina läderarmband som jag är väldigt nöjd över! Har legat till sängs och flämtat och försökt tänka bort smärtan idag. Ska ta mig till yogan på något vis ikväll.. Är det ok att proppa i sig värktabletter för att kunna röra sig, eller är det doping?!
Ja, det lär väl visa sig, kul ska det bli iaf! Tänker dock inte lägga upp några "plankbilder" eller försök att sväva, så roligt blir det inte! Tack för idag...

En stjärna

Igår såg vi finalen på Melodifestivalen som alla andra barnfamiljer! Är lite nöjd nu när allt är över men misstänker att dottern inte håller med...
Blev dock väldigt glad när jag såg att Louise Hoffsten kunde gå själv denna kväll. I första deltävlingen fick hon gå armkrok med en man upp på scenen vilket påverkade mig starkt. Hon är den enda jag kände till som också hade MS, när jag fick min diagnos. Tror att hon är ca åtta år äldre än mig, vilket egentligen inte har någon som helst betydelse. Dock blir det ju lätt så att man jämför lite.... Om hon fortfarande kan gå vid 48 års ålder kanske jag också kan det...
Det finns ju många olika sorters MS, eller snarare är det så att symptomen varierar kraftigt. I början hade jag bara sensoriska skov, men på sista tiden har jag begåvats med enorma smärtor samt muskelkramper som gör att min kropp får impulser att vakna 50 ggr per natt. Vilket såklart leder till utmattning.
Märkte häromdagen att maken inte hade limmat fast våra trösklar i huset som vi byggde klart för två år sedan. Tänkte först att "det kan ju jag ta tag i och göra färdigt". Men sedan tänkte jag; han kanske har lämnat det så med flit så det blir lätt för mig att rulla runt i rullstolen sen. Hm. Ska man limma fast och på så vis tänka; här ska inga rullstolar fram!!! Eller bara vika sig för det faktum att så lär det bli, inget att göra åt. Å sedan eventuellt se maken ligga å svära för att Karlssons klister sitter så in i hel....e..? Ja det är frågan...

Lite blingbling!

Ett litet smakprov på mina armband. Pärlor och läder...

Pedikyr javisst!

Nu är det lite lyx med pedikyr på Fotateljen i Askersund. Sen ska det laddas inför kvällens premiär på designrummets tjejkvällar där jag visar vårens mode! Roligt med lite sällskap när man som jag annars sitter hemma själv och häckar!!

Jag är...

Igår var det dags för min andra lektion i yoga. Första gången kom jag dit med andan i halsen, så stressad att jag kände mig lite yr. Eftersom det inte riktigt rimmar med yoga så såg jag till att vara ute i lite bättre tid denna gång. Så fort man kommer in i salen och möts av mattor på golvet, svag avslappnande musik och tända ljus, bara stillnar det där ekorrhjulet man har på insidan. Allt går ned på långvarv, andningen blir djupare och axlarna åker ned från öronen.
Dagens tema var; vem är jag? Om man skalar bort namn, yrke, utbildning, familjeroller och alla materiella saker som hus och bil. Frågan är rätt lätt och rakt på sak. Men svaret? Ja det är ju oändligt mycket svårare! Om man inte är mor, maka, syster och dotter. Om man inte är sin diagnos, om man inte är kvinna ens. Vad är då kvar?
Kanske är jag: snäll. Ärlig. Empatisk. Trogen. Hjälpsam. Men detta gäller ju mot andra. Mot mig själv är jag: elak, nedvärderande, negativ och förljugen. Jaha.... Det låter ju inte så bra. Måste hitta sätt att ändra mitt beteende mot mig själv. Det kan ju i och för sig vara en utmaning. I fyrtio år har jag sett ned på mig själv i allehanda situationer så det är nog dags att börja peppa mig nu! Att hitta sätt att förbättra min hälsa har jag gjort ända sedan jag blev sjuk. Men den mentala biten kan nog också vara viktig. Ska använda dagen till att tänka ut några mentala tillgångar!

Fint som snus!

Vårtecken

När man är hästägare vet man att det är vår när den övre kroppshalvan är täckt av hästhår och den nedre kroppshalvan är täckt av lera. Nu har vi inte lera än, snön är som porös sufflée, men tvätta stalllkläder får man göra ofta! Men man blir ju så lycklig när man märker att det iaf händer nåt, det går åt rätt håll.
Dagens projekt är att hugga ned ett litet äppelträd (som är för gammalt för att bära frukt) och som ist. ska få komma in i vårt vardagsrum och dekoreras med allehanda alster som jag producerat. Har börjat finula på lite olika påskideer som jag vill prova. Tror för övrigt att det kan bli fint med ett gigantiskt "påskris" bara som det är... Kommer att lägga upp bilder senare, så får ni gärna kommentera resultatet!

Mitt liv

Ibland känns livet lite tråkigare än vanligt. Då gäller det att peppa sig lite mer, och försöka hitta nya roliga vägar att upptäcka. Särskilt om man som jag är sjuk, och lever med ständig värk. Jag fick min diagnos Multipel Skleros (ms) för sju år sedan. Eftersom sjukdomen i sig inte är dödlig så blev det inte någon stor sak för mig. Dock blir jag successivt sämre, vilket vissa dagar är tydligare än andra. Att leva med värk är lite nytt för det har smugit sig in i livet under hösten/vintern. Det är betydligt svårare att hantera! Att orka vara glad och trevlig, att orka leka med dottern, orka vara en bra vän och hustru....ja det är mycket man ska orka!
Att dessutom vid 40 års ålder inse att det inte kommer bli något av mig karriärsmässigt, att alla år av studier med tillhörande lån, bara var onödiga, det tar en del av självförtroendet! Länge har jag vilat och sovit mig genom livet. Mitt största handikapp är den s.k fatuige, dvs trötthet som gränsar mot utmattning som jag alltid känner. Men en dag tänkte jag; jag blir ju inte piggare av av vila, och livet kommer inte bli bättre, så varför ska jag sova bort allt? Sagt och gjort, jag inredde min lilla pysselstudio i ett rum som vi ändå inte använde. Där sitter jag och syr väskor och andra roliga saker, jag skapar mina smycken och ibland sitter jag bara och dricker kaffe vid brasan. Bra dagar orkar jag några timmar och dåliga dagar är jag knappt där. Men nu kan jag äntligen se ett resultat, idag har jag gjort det här! Det är enormt stor skillnad på att ha fem färdiga väskor att se på när dagen är slut, istf att ha läst ännu en bok om människor som faktiskt lever sina liv.
Så, det gäller ju att hitta något som passar just mig. Och det har tagit tid, det erkänner jag. Men så roligt jag har nu! Överallt finns det en massa inspiration om man bara har ögonen öppna. Det här är bara början, det är det som är så kul, och vem vet hur det slutar?

Kom å köp!

Idag är det premiär för mig eftersom jag provar lyckan genom att stå på loppis och sälja mina smycken och annat som tillverkats i pysselverkstaden. Kanske inte riktigt rätt forum men en hel del har gått åt och massor av beröm har jag fått så det värmer! Dessutom är det ju trevligt att komma ut bland folk ibland så man inte går och blir folkskygg!