Att leva med dements

För trehundra år sedan arbetade jag på ett äldreboende. På en av avdelningarna bodde alla som var senildementa. Det gällde att le och se glad ut när samma person frågade vad klockan var för tjugonde gången, bara under frukosten... Mina käkar började långsamt men succecivt fixeras i ett benhårt bett. Det bästa var dock en helt underbar liten farbror som trodde att han var på semester. Hela dagarna gick han omkring och log och sa ; vilket trevligt ställe det här är! Och vilken mat sen! Hit ska jag åka varje sommar! Jag blir nästan tårögd fortfarande när jag tänker på honom. Tänk vilket underbart slut på ett helt liv av med- och motgångar! Nu är det ju inte så att jag ( än så länge iaf) lider av dements, fast frågar man min man vet jag inte om han håller med... Däremot har vi en fjärde familjemedlem som går under namnet Springsteen. En underbar gammal gubbe som på ålderns höst har sett ut mig som sin speciella "finns-bara-för-att-mata-mig-tant". Vårt svarta kattskrälle som i folkmun kallas brusse, börjar dagen med att stånga huvudet mot sovrumsdörren. Detta följs av ett ylande. Sen när jag vinglar upp och dottern samtidigt ropar efter välling, springer han framför mig till köket, samtidigt som han håller uppsikt så jag inte hamnar på avvägar. Han dyker ner i skålen samtidigt som jag häller upp och börjar glufsa i sig. Då är det dags att hälla upp vällingen. (Vår dotter gillar ENDAST den färdiga vällingen som kostar 11kr per portion) så det går relativt fort. När jag sen vänder mig om för att genast uppfylla princess-dotterns önskan, börjar katten yla på mig igen! VARJE morgon är det samma sak! Han har knappt svalt sista tuggan så ska jag hälla upp mer. Detta håller sedan på hela dagen, varje gång han ser mig börjar han yla och springa mot köket. Försöker verkligen tänka på min lilla farbror på servicehemmet, men det är SVÅRT! Jag snubblar runt på katten hela dagarna och svär, känns inte alls lika glamoröst som när min kollega Maria Montazzami skrider fram med sin knähund på armen... Imorgon åker jag och lillprinsessan till Stockholm på lite sportlov. Själva sportandet blir det nog inte så mycket med, om man inte räknar spring i olika affärer som sport... och det gör man ju såklart! Ska inhandla lite härliga material till mina smycken och annat jag sitter och pysslar med under mina bra dagar. Ska bli härligt med lite miljöombyte, men framför allt att få umgås med alla underbara vänner och min övriga familj! Puss och kram!