Jo, jag hade vårkänslor i förrgår.... Men sen blev det femton minus grader här. Och då är det lite svårt, för att nästan säga omöjligt, att känna optimism. Nu har vi gått omkring i stora jackor, kängor och dubbla tröjor i, ja vad är det, sex månader. DET RÄCKER NU! Min dotter säger " imorgon blir det sommar mamma! Då kan vi åka till badet och ta med fika!" Och när jag måste spräcka hennes bubbla och säga att nej, det tar några månader till tyvärr, då ler hon tack och lov och säger " ok, nästa vecka åker vi"!
Så hur lär man sig att stå ut? Kanske genom att prova om snowboard är en dold naturtalang, eller varför inte följa med maken ut på isen och angla... Fast jag fryser bara, får aldrig fisk och blir kissnödig lagom tills någon annan skrider ut på isen så man måste gå tillbaka en kilometer för att hitta en buske... Nej det är ingen bra idé. Och min svanskota har fortfarande inte hämtat sig från en dag på 90-talet då jag skapade kalabalik i barnliften i Åre. Så snowboarding är nog inte heller min grej...
Äsch, jag tittar på sommarbilder och dricker kaffe framför brasan, det får duga så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar